JAG

Lite info om mig då :)

image1

Namn: Thomas Jönsson
Bor: Nybro
Skola: Andra året, JBkalmar, IT-programet
Msn: [email protected]
BDB: Weelix
EC: weelix
Intresse: Datorer, fotbollen, vänner, fest :)

Att bli vuxen

Hade nationellt prov i engelska idag. Vi ska skriva om hur det är att bli vuxen. När man växer upp finns det så mycket man måste tänka på. man ska gå ut skolan, man ska flytta hemifrån och man ska skaffa sig ett jobb. Att tänka på detta, för mig, känns jobbigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra när jag väl slutat skolan. Lumpen är ju ett alternativ men vill jag verkligen det? Vet inte om jag orkar med någon som står och skriker på mig.. sen måste man ju klippa av sig håret också, FUCK NO. Jag kommer inte ha betyg till att komma in på högskolan så det enda alternativet är ju att börja jobba. Eftersom jag går IT-Programet så vill jag ju helst jobba med någon inom datorer. Det vet jag.
Sen ska man ha egen ekonomi också. Det skulle jag nog klara, men man måste ju ha en hyffsad lön ändå. dår ju inte leva på hur lite som helst.

Att gå ut skolan känns det som om jag aldrig kommer göra, även att jag tar studenten nästa år. När man går i skolan är man instängd i en bubbla som lärare o föräldrar bygger upp. Gå i skolan och få bra betyg så kommer allt lösa sig. Tror inte på det. Allt det är en lögn. Visst i skolan lär man sig saker som man behöver i arbetslivet men de säger att de förbereder en för arbetslivet. Nej det gör de inte. När man tar studenten så kommer bubblan spricka. Då få vi se hur det går.

Att flytta hemmifrån har jag velat länge nu, jag ville flytta redan i ettan, men såklart så fick jag inte det. Men om jag flyttar nu kommer jag inte klara mig ekonomiskt, vet inte om jag klarar det när jag gått ut gymnasiet heller. Det är svårt och klara sig utan pengar. allt handlar om jobbet, man måste ha bra lön. Sen säger föräldrarna, om du behöver hjälp, är det bara att ringa. det är de sämsta de kan göra. Soc borde hjäpa istället. Då lär man sig att inte vara lika beroende av föräldrarna.

Att skaffa sig ett bra jobb är väll vad alla ungdomar vill. jag vet vad jag vill jobba med. men sen ska man hitta det jobbet också. Att bli anställd är inte det lättaste. Jag har svart hår och massa piercingar. Dagens vuxna är så konservativa. De dömmer en för utseendet. undra hur många anställningsintervjuer jag kommer få göra bara för att  jag har  piercingar vill jag inte ens tänka på nu. Lixom om det är nått som stör de med piercingarna så kan jag förhelvete ta ut dem när jag jobbar. no big deal. Jag tycker att vuxna ska börja tänka efter lite. Dagens ungdom såg inte ut som de gjorde när de va yngre, så är det bara. De vuxna måste börja acceptera det.

Vuxna säger att dagens ungdomar mognar senare. det tror inte jag på, de är de vuxna som inte ser oss som vuxna bara för vårt utseende. inte fören vi fattar att vi måste klä oss och prata som de som de börjar accpetera oss som vuxna. Fuck that. Jag tror jag ska vara ungdom ett tag till.

Pusshej
weelix


Första inlägget.

Okej, nu ska vi se. Mitt första blogg inlägg i världshistorien ska nu börja skrivas. Till en början vill jag redan nu ursäkta mig för eventuella stavfel som kommer uppkomma. Kommer kanske prata om anledningen senare men nu till vad jag hade tänkt skriva i denna blogg.
Den kommer handla om mina tankar och känslor om saker och ting som händer och är aktullet för mig. Tar gärna imot komentarer o era tankar tillbaka, men till en viss gräns, jag skiter fullständigt i om ni tycker jag är dum i huvudet eller liknande. det rör mig inte det minsta. Nu till inlägget

Det jag först hade tänkt ta upp är Stereotyper.
Det är nog en av de värsta jag vet. Folk som lever i sin egen värld och tycker att de alltid gör rätt. Folk som tycker att bara för att du har en viss musiksmak eller en viss klädstil är du mindre värd. Jag själv utsätts för detta rätt ofta. "Emo-jävel", "hörru, dölj ärren" eller "gå och skär dig". Ja, jag klär mig fashioncore men det gör väll inte att jag behöver skära mig? eller? Vad jag vet så kan man inte vara "emo" eftersom emo står för emotional hardcore. Man kan inte vara en musikstil, det är omöjligt. Men folk ser genom fingrarna och ger stämplar för utseéndet. Jag undrar om det alltid varit så?

Jag pratade med en tjej på msn för ett tag sen, det löd ungefär såhär:
Tjej: Du är typ punkare eller nått?
Jag: Nej, om du menar min klädstil, så är den fashioncore.
Tjej: va?
Jag: jaa, fashioncore.. det du kanske känner som "emo".
Tjej: jasså? :O
Tjej: Har du skärt dig någon gång?

Behöver jag ens säga nånting? Uttdömd. På grund av min klädstil och hår. Varför ska det vara så? Detta retar upp mig så mycket. Men det finns ingen lösning på detta. Jag tror inte det. Man få ta det och leva vidare.

Till alla som läser detta vill jag säga att tänk efter innan ni dömmer ut personer. Jag tar inte illa upp, säg va ni vill om mig. Men det kanske finns andra där ute som tar väldigt illa upp. Det är inte alla som har det bästa psyket och kanske inte skär sig men börja mår väldigt dåligt av det. Bara för att det är sig själva. Jag förstår mig inte på er om ni dömmer dem.

emoandout
weelix

RSS 2.0